Jag har fått tillbax mitt fnissiga och sjungande jag.
Som jag var innan jag slarvade bort mig.
Och oj, vad jag längtat efter det.
Och jag måste nog erkänna att F har hjälpt mig lite på vägen..
Han får mig att skratta.
Låter dumt, men det är sant. ;P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar