Talking to mutch..

Jag blir rastlös av att vara arbetslös.
Jag får panik och känner mig värdelös.
Så jag försöker komma på nått att göra.
Och börjar tänja för mycket..

Vad vill jag bli när jag blir stor?
Vad tycker jag om att göra?
Vad är jag intresserad av?

Jag vet inte.
Vet ni?

Jag blir så imponerad av er som vet, som har ett mål och tron att ni tar er dit.

Det värsta är att jag är expert på att trycka ner mig själv.
Nervärdera.
Se mig själv som nån som inte kan.
Fast det inte är sant.
Jag kan juh visst.
Jag har bara aldrig fått det bekräftat.
Och då tror man att det är ens eget fel.
För att jag inte kan..

Innebandyn har hjälpt mig.
Fått mig att se att jag faktiskt kan lära mig nått nytt. Och bli bättre med tiden.
Sen har jag självklart dagar där jag inte tycker att jag kan spela alls. Att jag fortfarande inte har lärt mig.
Att jag inte borde få vara med, för att jag inte kan.
Ibland undrar jag om dom ens skulle märka om jag inte kom dit.
Den tysta musen, det är jag det. Iaf om man gemför med resten av laget.

Och så tillägger jag att studievägledarna inte svarar och arbetsförmedlingen har glömt mig.
BAJS DAG!!!!