Det är konstigt det där med föräldrar. Att man blir som dom utan att man märker det..
Jag har alltid fått höra -Du är Jörgens dotter, det syns, ni är så lika.
Och nu, efter att jag började på pappas jobb, har jag insett att vi nog inte bara är lika på utseendet, utan till sättet med.
★ Vi är båda ganska lugna människor. (Om vi var ett djur skulle vi nog vara kor) ★ Ogillar konflikter.
★ Har en tendens att börja på nått och sen inte göra klart det helt.
★ Pratar hål i huvudet på folk om onödig fakta. (Onödig fakta is the shit)
★ Är klantiga. (Fast pappa är snäppet värre med klantigheten än så länge)
Härom natten på jobbet när jag berättade nått, så skrattade Henke och sa, - Det är härligt att det märks så väl att du är Jörgens dotter. - Ni tänker likadant. =)
(Jag tror det var för att jag sa, att jag skulle ha en husbil istället, eftersom jag ändå spenderar så mycket tid i bilen. ^^)
Det är juh lite kul att dom som jobbat med han i 20år ser sånt.. =P
En del kallar mig lill Jörgen.. ^^
Jag är nog den som har bäst kontakt med pappa av oss systrar.
Kanske för att vi är så lika..
Kanske för att jag spenderat mest tid där.
Kanske för att jag är yngst.
Äpplet faller inte långt från päronträdet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar